På upptäcktsresa i Europas okända hörn – Bök i Kårböle
Hoxhas fördelsehem i Gjirokaster.
Min nästan enda kunskap om Albanien bestod av Enver Hoxha och hans 173 000 mystiska försvarsbunkrar. Det fanns alltså gott om utrymme att lära sig mera, så när jag hörde om en gruppresa dit, anmälde jag mig direkt. Vi blev 32 deltagare + reseledare Per ”Putte” Kock . Bakgrunden är ju att Putte jobbat med ett EU-projekt i Tirana under flera år och känner staden som sina fickor.
Bekväm nedresa 20.9 med Turkish Airline via Istanbul, landning på moder Teresas flygfält i Tirana. Här möter vi den första motsägelsen i Albanien. Moder Teresa, nunnan som blev helgonförklarad är född i Skopje, Makedonien och var katolik. Trots det är hon hyllad i Albanien, som har en muslimsk majoritet (55 %). Men det indikerar att trosstridigheter inte förekommer i i landet, här kan man samsas mellan muslimer, katoliker, ortodoxa och bektashi, en religion med inslag av sufism.
Under resan blev undervisade i hur landet har erövrats av många krigsherrar, greker, romare, serber, normander, turkar, bulgarer, italienare och tyskar. Den första självständigheten 1912, blev inte bestående. En svag kung Zog (1928 -1939) blev avsatt då italienarna invaderade landet. Enver Hoxha blev frihetshjälten år 1943, som tyvärr inte förstod att avstå från makten, utan körde landet in i ekonomisk katastrof. Folkhumorn stavar numera hans namn NEVER Hoxha! Efter kommunismens fall har landet småningom repat sig, men är ännu ekonomiskt svagt med lantbruk som huvudsysselsättning, låga inkomster, svagt socialstöd och stor arbetslöshet. Nu strävar landet framåt, sedan 2014 NATO medlem och EU-kandidat. All turistservice vi provade på var vänlig och förmånlig.
Tiranas centrum upplevde vi som prydligt och upputsat, förutom Hoxhas mausoleum som man låter förfalla. Vi besökte den obligatoriska betongbunkern och besåg ett prydligt centrum med ståtlig ryttarstaty av nationalhjälten Skanderbeg, som bekämpade turkarna på 1400-talet. Arkitekturen vi beundrade visade sig vara italiensk, efter arkitekterna kom Mussolinis trupper och erövrade landet 1939. Över havet är det bara 70 km till Italien. Även det lokala ölet, Birra Tirana, provades och godkändes. Många fick även bekanta sig med det lokala destillatet Raki, med varierande smak. Till det säger man Gezuar!
Dagsturerna gick till olika historiska mål, som Skanderbegs slott i Kruja. Sen gick resan över vindlande bergsvägar till söder och turiststaden Saranda, helt nära ön Korfu. Butrint i Albaniens sydspets var en arkeologisk skatt med spår av greker och romare. Vår fina guide Dafina gav oss en detaljerad och humoristisk beskrivning av områdets historia. En dag användes även för utflykt till Korfu (EU och Grekland) där vi fann kejsarinnan Sissis sommarpalats Achilleion, en överraskning åtminstone för mig!
Den sista utflykten gick till Hoxhas litet dystra födelsestad Gjirokaster. Där fick vi besöka diktatorns födelsehem och avnjuta folkdansuppvisning av några pigga unga flickor.
Albanien har ännu en lång väg att gå, men vi får hoppas att det lyckas. Ännu finns några problem med korruption och knarkhandel. Påfallande var att det fanns ganska många nya dyra Mercedes och Porschebilar som inte rimmade med den allmänna låga lönenivån. Utvecklingen i grannländerna Kosovo och Makedonien bjuder också på utmaningar.
Resan fulländades av vår kunniga reseledare, effektiva lokala guide Fiori och det trevliga ressällskapet som gruppen erbjöd. Jag kan rekommendera Albanien som resemål, men det lönar sig nog att ha en kompetent reseledare.
Peter Rehnström