Äppelträdgården – Bök i Kårböle
Vi har en riktig oas i Kårböle att njuta av. Kårböle Gilles bokcirkel träffades där under äppelträden för sitt sista möte innan sommarpausen. Diskussionerna var intensiva och varma och kaffetermosen tömdes tillsammans med den bubblande drycken. Det var en perfekt plats att prata böcker. Himlens rymd bar allas åsikter upp till högre sfärer och romanen vi hade läst handlade just om människans relation till naturen. Hur naturen kan vara den räddande parten när relationerna i livet fallerar och livet faller samman. Vad bär oss då när det inte finns någon närstående mer att falla tillbaka på?
Vi kände en djup glädje över äppelträdgården, vilken gåva vi fått. Nu är den öppen hela sommaren och människorna har hittat den som sitt vardagsrum. Där finns par som njuter under trädens grenar, barn som springer av sitt hjärtas fulla lust, flickor och kvinnor med maskroskransar i håret, brudpar och studenter som fotograferar sig på sin stora dag. Människor fotograferar knopparna, äppel- och päronblommen, himlen, grönskan, maskrosorna. Bikuporna gömmer sig bland träden. Många har picknick med mat och dryck. Det är som en svunnen lycklig, harmonisk värld skulle ha uppenbarat sig.
Jag satt där en kväll med min man och lät stämningen bara sjunka in. Bilden av Nangijala från Bröderna Lejonhjärta kom till mig. Den vackra dalen med de blommande träden som välkomnar oss på andra sidan, stället ”där det ännu är lägereldarnas och sagornas tid”. Fantasin är ett livselixir för människan och i dagens digitaliserade värld behöver vi berättelserna och sagorna för att våra själar skall må bra. Vi behöver också berättelserna för att läka våra trauman och inre sår. Vad är den kollektiva berättelsen vi skapar nu i pandemitider? Hur kan vi göra denna erfarenhet till något nyskapande?
Tidigare i vår besökte jag för första gången parken i Kasberget där körsbärsträden blommade. Japanerna firar Hanamifest, som betyder att titta på blommorna. Den lär vara Japans viktigaste fest. Vår mera vildvuxna äppelträdgård i Malmgård är mer charmig än Kasbergets park och vi får hoppas att den hålls som en lite gömd pärla i Helsingfors. Vi önskar inga stora människoströmmar som trampar och skräpar ner. Däremot hoppas jag att lokala invånare i Kårböle hittar dit oberoende om träden blommar eller inte. Det finns bänkar att sitta på, t.o.m. jobba vid och den är vacker hela sommaren tills äpplen mognat och vi får plocka dem och dela dem mellan oss alla. Detta är en inspiration för en blomstrande närmiljö där vi får ta del av naturens fria gåvor.
Vi hoppas på att denna sommar blir mer normal igen när det gäller träffar och program. Kårböle Gilles stadsdelsförening har träffats online och vi har försökt hålla gnistan upp trots att det känns osäkert hur vi skall kunna gå vidare med våra program. I Helsingfors är stadsdelarna viktiga och via föreningarna kan man vara med och påverka. Stadens beslutsfattare lyssnar mera på föreningarna är enskilda individer. Detta är helt förståeligt med tanke på hur stor vår stad är. Därför är det viktigt att det finns aktiva människor i stadsdelsföreningarna som kan lyfta fram kollektivt viktiga frågor. Vi behöver värna om naturen i vår stad så att den inte allt för mycket naggas i kanterna av nyplanering och utbyggnad. Vi behöver våra oaser för vårt välmående oberoende av språk eller kulturell bakgrund.
Harriet Fagerholm
Kårböle Gille r.f