Finlands sak är vår – Bök i Kårböle
Nyligen såg jag på Försvarsmaktens Twitter ett meddelande, som berättade att den sista frivilliga svenska soldaten Jan Kjellberg i svenska frivilligkompaniet hade dött i en ålder på 96 år. Vad var frivilligkompaniet, varför stred svensken Jan för Finland långt ute i Karelen?
Det är orsak att gå litet längre tillbaka i historien. Finska och svenska soldater har i historien kämpat mycket tillsamman, t.ex. i trettioåriga kriget. Men första gången svenskar ville ställa upp för Finland var vid vårt inbördeskrig 1918, på den lagliga regeringens sida, dvs. med de vita trupperna. En av initiativtagarna var Olof Palme (farbror till statsminister Olof Palme). På två månader organiserade man en brigad med totalt 1000 man, som kom att strida vid Tammerfors i mars. I striderna stupade bl.a. Olof Palme.
Då vinterkriget bröt ut den 30 november 1939, förväntade sig många finländare ett stöd av Sverige. Sveriges regering beslöt ändå att hålla sig utanför kriget. Sveriges utrikesminister Rickard Sandler ville ge Finland hjälp, men han tvingades lämna regeringen. Hans fru Maja Sandler blev däremot verksam inom Centrala Finlandshjälpen, som bl.a. skötte mottagningen av finska barn till svenska hem och hopsamling av mat, kläder, hästtäcken, skidor mm.
På privat initiativ bildade man svenska frivilligkåren som uppmanade svenska frivilliga, under devisen ”Finlands sak är vår”, att anmäla sig till krigstjänst i Finland. Slutligen kunde man bilda frivilligkåren med över 8000 man, som sattes in norra Finland. Truppen kunde sättas in vid striderna i Märkäjärvi den 26 februari. Eftersom vapenvilan kom den 13 mars, blev kårens aktiva insats relativt kort, men under den tiden stupade 33 man och närmare 100 sårades på olika sätt.
Ett speciellt omnämnande förtjänar flygflottiljen F19, som bestod av svenska utlånade flygplan och 240 man. Flottiljen var förlagd i Olkkajärvi nära Rovaniemi. Under striderna fällde man 12 ryska plan och förlorade sex egna plan och tre piloter.
Då fänrik Ian Jacobi tog sin första luftseger genom att fälla ett ryskt jaktplan, påstås det att detta var det svenska flygvapnets första krigsseger i historien!
Då Karelen måste evakueras på kort tid efter vapenstilleståndet den 13 mars, erbjöd Sverige sin hjälp i form av en transportbataljon, benämnd Bataljon Sederholm. Till den hörde 1200 man, 380 lastbilar, 8 bussar, 50 personbilar och 32 motorcyklar. De bidrog till att evakueringen av 400 000 karelare och alla Hangöbor kunde genomföras i svåra vinterförhållanden.
Då fortsättningskriget började den 26 juni 1941, visade svenskarna snart sitt intresse för att stöda Finland. Man organiserade svenska frivilligbataljonen på totalt 800 man, som den 24 juli placerades vid Hangöfronten. Hangö var ju efter vinterkriget tvångsarrenderat åt Sovjetunionen. En intressant händelse var, att då ryssarna den 2 december lämnade Hangö, sändes finska trupper in för att utforska läget. Det begav sig så att den trupp som först nådde fram och hissade den finska flaggan kl. 8.00 invid torget, var ett svenskt kompani. Den finska patrullen hissade sin flagga i kyrktornet kl. 10.40!
Under senare delen av fortsättningskriget bildades ännu svenska frivilligkompaniet som förlades på Svirfronten. Här kämpade sammanlagt 400 man, varav 41 stupade och 84 sårades. Det var i detta kompani som den i början nämnda Jan Kjellberg tjänade.
Många var besvikna på att Finland inte fick en direkt krigshjälp av Sverige, men vi har all orsak att komma ihåg dessa frivilliga som på många sätt bistod sitt broderfolk.
Peter Rehnström