Bök i Kårböle – En världsmedborgare från Kårböle
I Tanotorvi 1/2015 berättades det att Kårböle Gille har hyrt den gamla drängstugan invid skolan på Sorolavägen 2. Vi antar att drängstugan är bygd kring 1790 och är Kårböles äldsta byggnad. Drängstugan hörde till Malmgård som 1683 inrättades som löjtnantsboställe, en tjänstegård för officerare vid Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente. De äldsta anteckningarna om Malmgård finner vi år 1579 då kung Johan III förlänade Kårböle och Malmgård åt amiral Bengt Juusten som tack för hans tjänster, bl.a. som slottsherre vid Åbo slott. Kårböle hörde vid denna tid och fram till 1946 till Helsinge socken. Följaktligen skulle församlingsmedlemmarna ta sig till St Lars kyrka i Helsinge (Vanda), en väg på 9 km.
Gårdens karaktärsbyggnad blev riven i början av 1800-talet men kvar finns en drängstuga från 1796 som 1830 ombyggdes till en ny huvudbyggnad. 1840 föddes här en intressant person, Waldemar Becker, i historien även känd under hedersnamnet Becker-Bey. Hans föräldrar var stabskapten Julius Becker och Fredrika f. Reuterskiöld, vigda på Malmgård 1825.
Waldemar inledde sin militärbana i kadettskolan i Fredrikshamn år 1858. Efter en kort tjänst i St Petersburg reste han till Afrika för att strida i de spanska trupperna mot Marocko. Efter att ha återvänt till St Petersburg flydde han tillsammans med en rysk officers fru till New York och förklarades vara desertör.
Waldemar Becker fortsatte till Mexiko där han stred i kejsar Maximilians trupper. Han blev krigsfånge i några år varefter han återvände till Europa. Han hade blivit katolik och sökte sig till påvens livgarde i Vatikanstaten. Efter en kort tid reste han vidare till Grekland där han stred mot turkarna. Snart återvände han till Paris och livnärde sig som journalist. 1871 reste han till Egypten där han tjänstgjorde för den egyptiske vicekonungen vid krigsministeriet i kriget mot Turkiet. Här fick han hedersnamnet Becker-Bey. Efter det tjänade han stabschef vid den serbiska militären där han drev på att Serbien startade krig mot Turkiet.
Han återvände till Paris och verkade som politisk redaktör. 1880 gav han ut en mycket omdebatterad bok ”La Finlande indépendente et neutre”, som behandlade Finlands möjligheter att söka självständighet. I Finland var denna tanke ännu inte mogen och fick mycket kritik. Under förtrycksåren publicerade han artiklar om Finland under pseudonymet Ilmarinen.
Han bodde sedan i Neapel och gifte sig 1889 med änkan till en grekisk bankir. Han dog 1907 och efter fruns död 1931 flyttades bådas grav till Helsingfors. Historien berättar inte om han besökte Malmgård, men hans mor Fredrika bodde kvar på Malmgård till sin död 1882.
Vi har all orsak att med intresse se på de gamla byggnaderna vid Malmgård och försöka inbilla oss vad allt här har skett under historiens gång. Malmgårds innehavare och innevånare finner vi i gatunamnen Beckersvägen, Juustensvägen, Jägerhornsvägen, Tollsvägen, von Glanspark, Pigstigen och Drängstigen.
Peter Rehnström
källor: Risto Kautto: Malminkartano 2003;