Är coronan vår svåraste prövning? – Bök i Kårböle
Corona dominerar fortsättningsvis våra nyheter. Förståeligt då många åtgärder är på gång och sjukdomen rasar i olika delar av världen med svåra följder. Än är det åldriga personer som har blivit isolerade under långa tider och sedan kommer förstås ungdomarna som fråntagits möjlighet till att träffa sina vänner och idka olika former av fritidsverksamhet.
Då vi ser på dödligheten visar det sig att Finland är en av de länder i världen som klarat sig bäst, förstås är c 900 döda under ett år en stor sorg, men allting är relativt. På ett år avlider över 50 000 innevånare i Finland.
En tidningsskribent skrev för en tid sedan, att det är orätt att förklara för ungdomarna att äldre generationer har fått genomlida mycket värre vedermödor. På 1860-talet drabbades vårt land av stor hungersnöd, i början av 1900-talet rasade spanska sjukan. Krigen har tyvärr inte heller besparat oss under 1900-talet. Jag kan ändå inte låta bli att jämföra dagens läge i landet med de öden som jag kan läsa om i mina föräldrars krigstida korrespondens från vinterkriget 1939. Visst är det länge sedan och det är klart att vårt samhälle har utvecklats enormt mycket sen de dagarna.
Det finns mycket som de unga i dag upplever som svårt och osäkert. Hur går det med mina studier, ett hurudant arbete kommer jag att få, kommer min pension att räcka till? Kommer miljökrisen att förstöra livet för mig? Kommer staten att klara av sin växande skuldbörda. Kommer de egensinniga världsledarna att kunna upprätthålla fred i världen. Hur skall vi kunna bekämpa fattigdomen i världen?
Jag vill ändå jämföra med den situation som min pappa Ilmari, då 31 år gammal, och mamma Viola, då 27 år gammal, upplevde med sin dotter, som föddes dagen före Helsingfors bombardemang hösten 1939. Ilmari var ute på Karelska näset och motade de ryska angreppen. Mamma låg på BB på Jungfrustigen som bombades av ryska flygplan. Sen blev de evakuerade ut i en kall sommarstuga i Esbo skogarna. Kontakten mellan pappa och mamma sköttes per brev i fältposten, med god tur kunde man få ett svar på sitt brev efter två veckor.
Slutligen beslöt mamma att det ända var säkrast att resa till Sverige med den nyfödda dottern, fastän hon visste att det på det sättet skulle bli omöjligt att träffa pappa på långa tider. Vad tänkte de om sin situation och framtid? De kunde bara hoppas på det bästa. Som vi vet var det många som inte överlevde kriget. Men till slut kom freden och familjen kunde samlas igen i april 1940.
Kan man jämföra detta med vad vi upplever i dag? Naturligtvis inte, samhället ser helt annorlunda ut. Vår hälsovård är bra, 98 % av oss har inte fått smittan. Av de smittade har 99 % överlevt. Det finns många problem inom olika områden, men de ekonomiska följderna är ännu på helhetsnivå förvånande små. Enskilda personer har blivit ekonomiskt drabbade, men rimligtvis är det övergående. Många detaljer i bekämpningen av epidemin kunde ha skötts bättre, men det är ändå frågan om enskilda detaljer.
Allting kommer inte att återgå till det som var före pandemin. Vi har många saker som vi kommer att sköta på ett annat sätt. Men vi har all orsak att lita på att läget i sommar och i höst kommer att vara mycket bättre i Finland. Tyvärr blir det inte ännu så i alla delar av världen.
Nu får vi ännu en tid hålla oss i skinnet och följa de tråkiga begränsningarna, men sommaren ger oss säkert möjlighet att njuta av sol och värme i vårt eget lyckliga land.
Peter Rehnström
Kårböle Gille