Byn i våren – Bök i Kårböle
Årstidernas skiftning träder bäst fram på landsbygden. Kårböle var i tiden också rena rama landsbygden och före det vildmark precis såsom Arvid Mörne beskriver i sin dikt Kårböle. Att jag själv som småbrukardotter har fått uppleva Kårböle som en by på landet och nu som en by i ständig förändring med än den ena åkerplätten och skogsdungen efter den andra skövlad och ombyggd till oigenkännerlighet har ibland prövat humöret. De sådda åkrarna, som på våren började skimra i skir grönska, sädesaxen som vajade för vinden på sommaren och småningom gulnade mot skördetiderna är på de flesta ställen i Kårböle ett minne blott. Åkrarna skulle ge mat för både människor och djur. Ett heligt skimmer låg över åkrarna.
Minns speciellt väl en åkerteg som pappa röjde från stubbar och stenar och den glädje och beundran hans fina långa råg på den tegen väckte.Samma åker invid Tavastehusleden växer nu stora granar, som inget vet om en eventuell kommande ny väg.
Bearbetningen av åkrarna hade föregått sådden och en blandning av tacksamhet och oro kunde anas när vårsådden var avklarad. Skulle allt gro och hurudant skulle vädret bli ? Erkänner min oro nu också över hur världens folk skall mättas i framtiden.
Ibland ville grannens flicka gina över åkern till oss. Trots hennes små fötter , fick hon en grundlig uppläxning av min pappa. Man trampar inte ner havrebrodden. Så får man bara inte göra.
Livet på ett småbruk, som skulle ge familjen levebrödet, krävde hårt arbete och förberedelse.
Min mamma, som enbart hade fyra år av skola i Kårböle folkskola från 1910-talet i bagaget, hade gärna studerat till trädgårdsmästare. Den drömmen kunde hon inte förverkliga. Ändå kunde hon mycket om odling. Tidningen Trädgårdsnytt läste hon med stort intresse.
I början av året studerade hon Siemen Oy:s frökatalog. Fröna inhandlades i fröaffären i Helsingfors och var packade i bruna papperspåsar . Hon sådde bl.a. aster-och kålfröna i lådor som skymde utsikten i köket. Bord var staplade på varandra och alla bord var täckta med plantlådor. Ännu fler blev de när de små plantorna varsamt skulle omskolas för att få större växtutrymme.
De flesta grönsakerna sådde hon på friland. Åtminstone morötter,ärter , rödbetor, dill, persilja, gurka och bönor hörde till. Hon hade en såningsmaskin med en fyrkantig fröreservoar och ett stag som märkte ut var följande rad skulle ligga. Hon vandrade sakta fram och tillbaka på åkerplätten.
Pappa hade spridit ut gödseldalens välbrunna svingödsel på åkerns snö redan i april ( alla grannar gillade ej doften). Men mamma gladde sig över kraften i svingödseln. Den tillförde allt som behövdes för att grönsakerna skulle växa bra. Vi förundrades över syrenernas blad som växte sig stora som näckrosblad. Syrenerna var ett viktigt tillägg under midsommarveckans torgförsäljning. Stadsbornas midsommar var på den tiden inget utan syrendoften.
När jag var riktigt liten på 1950-talet skötte mamma två stora växthus med tomater. Hur hon rodde i land med det är svårt att förstå. Växthusen värmdes upp med en vedpanna, som värmde vattnet, som cirkulerade i gjutjärnsrör i växthusen. Tomaterna planterades, tjuvades och plockades mogna. Om hon hade sått tomaterna från frö kan jag ej minnas, men doften och tomatsmaken minns jag desto bättre. Underbart gott och ekologiskt var det ju också, fastän ingen kände till ordet.
Viktigast var ändå potatisen. I den sandblandade åkermyllan trivdes potatisen. Pappas Porsche-traktor årsmodell 1959 fungerade bäst för potatissättningsarbetet. Två personer satt vid sättmaskinen och plockade potatis i två rör som gick ner i potatisfåret. De tre bakre billarna stängde fåren. Mamma höll reda på potatissorterna.
Utsädet hade sorterats i källaren och bars upp i lådor som sedan hälldes i potatissättningsmaskinen.
Än idag har vi samma traktor i bruk som väntar på att bli förspänd sättmaskinen. Morsdagens bästa gåva är att få vara med och sätta potatis med familjen. Det finns alltså ännu sådant i Kårböle som inte har förändrats. Minnena lever också kvar. Kårböle ungdomsförening som har återuppväckts från sin 40-åriga Törnrosasömn påvisar också att det viktigaste är ändå människorna. Vi möts vid de plattformer som erbjuds och gör allt just så trevligt som vi bara kan. I maj kan vi minnas vårt Kårböle vid en promenadguidning.
Den startar vid Kårböle FBK, Brandvägen 5, Vanda, lördagen den 19 maj kl. 12.
Varmt välkomna med både gamla och nya kårbölebor.
Astrid Nurmivaara