Drömmen om en sex-timmars arbetsdag – Bök i Kårböle
SPDs nyvalda ordförande återkom nyligen till en idé om att förkorta arbetstiden till 6 timmar, som i dagens situation nog förblir en dröm. Jag skall kort motivera varför.
Det stämmer att allt flera arbeten har blivit oberoende av tid och plats. Det har vi fått bevisat under pandemin. Distansarbete har skapat många nya rutiner i arbetet, vi kan ofta utföra det när och var vi vill utan att vara tvungna att följa vissa klockslag. Men hela vår lagstiftning och alla avtal utgår från att arbetstiden är bestämd och att den följs upp. Sjukersättning, pension, arbetslöshetsersättning, övertidsersättning och semester är alla på något sätt bundna till arbetstiden.
Det finns i dag många möjligheter till flexibel arbetstid. T.ex. Teknologi-industrin har ett mycket flexibelt kollektivavtal. Arbetstidsbanken är ett annat allmänt system som erbjuder flexibilitet. Olika arbetsuppgifter ger olika möjligheter till flexibilitet. Men för en lärare gäller det att vara på plats samtidigt som eleverna och en busschaufför måste följa tidtabellerna. En författare kan bearbeta sin text varsomhelst och närsomhelst.
Men en sex-timmars arbetsdag, kan man förverkliga den? Ett försök med sex timmars arbetsdag och oförändrad lön har genomförts på ett sjukhus i Sverige. De entusiastiska medarbetarna berättade hur mycket bättre allting har blivit. Stressen minskar, fritiden ökar, livet blir bättre. Men ett arbete finns inte till bara för att en arbetstagare skall vara jättelycklig, tyvärr. Försöket inom sjukvården har avslutats pga. för höga kostnader, skattepengarna tog slut då man måste anställa mera personal för att klara av hela vården.
Att en 37,5 timmars arbetsvecka skulle vara ohälsosamt slitande är inte påvisat. Det finns inga hälsoskäl till en förkortning. Vår arbetstid har under det senaste seklet förkortats avsevärt. Det förekom tio timmars arbetsdagar, sex dagar i veckan, utan semester, dvs. kring 3000 timmar per år. År 1917 infördes 48 timmars arbetsvecka. Den senaste arbetstidsförkortningen, för dem som arbetar 40 timmar i veckan, kom år 1980 genom de sk Pekkasdagarna. I dag är den reguljära arbetstiden kring 1650 timmar per år, vilket jämfört med många andra länder är kort. Arbetstidsförkortning hör till fackföreningens traditionella målsättning, men få förbund driver på den saken i dagens ekonomiska läge.
Då man motiverar sex-timmarsdagen med att den minskar arbetstagarens stress, ställer jag mig skeptisk. Om avsikten faktiskt är att utföra samma arbete på sex som på åtta timmar, innebär detta en så uppskruvad arbetstakt att stressen är oundviklig. Under en åtta (eller 7,5) timmars arbetsdag hinner man lägga in flera återhämtningspauser vilka minskar stressen.
En rapport från Arbetshälsoinstitutet visar att en 12-timmars arbetsdag är gynnsam i skiftesarbete inom industrin. På tre 12-timmars skift följer fyra lediga dagar, det är populärt. Sex-timmarsdagen är bara en modell av många och den kan i vissa speciella fall vara vettig, men det förutsätter en realistisk ekonomisk kalkyl, arbetet bör utföras och lönen måste förtjänas in.
I Nya Zeeland har ett företag blivit berömt för att ha infört en fyra dagars arbetsvecka, med oförändrad lön. Direktören har rapporterat att man klarar av alla arbetsuppgifter genom att effektivera arbetet. Alla är glada över att få en extra ledig dag och spara in en arbetsresa.
Vi behöver många olika arbetstidsmönster. Det är fritt fram att prova olika lösningar på olika arbetsplatser, men någon allmän bindande lösning skall vi nog inte ha.
Peter Rehnström