Tanotorvi Kaarelan ja lähi-alueiden paikallislehti.

En sommardag ringde min telefon. Mikael, som arbetar i Kårböle Gilles utrymmen i drängstugan (ta kontakt om du vill hyra en plats) vid vår svenska skola på Sorolavägen, berättade att det hade kommit ett brev med mitt namn på. Jag blev helt förundrad, vad i all sin dar kan det vara? Reklam? Det var så pass ovanligt att jag snabbt ville få läsa min post. Det var ett kuvert med en tidning och ett kort. Kortet hade vackra blommor och det var från Helena, en Tanotorvi-läsare som tackade mig för min kolumn om undret i grannbyn. Sepä oli kiva! skrev hon. Hon önskade mig en trevlig sommar.

TACK Helena! Sådana händelser ger en sådan spontan glädje. Ett under i dessa tider av some-hat och utskällningar att någon bemödar sig att skicka ett brev med positiv feedback. Hon önskade mig flera glada möten och tidningen hon gav mig innehöll just en artikel som berörde ett tema som är och var viktigt för mig. Den artikeln kom just i rätt tid.

Jag tror det finns olika grader av under och man kan kanske inte se detta som ett stort under, men för mig visar det igen en gång att vi människor har en förmåga att vara förmedlare till varandra på ett förunderligt sätt. Igen en gång stärktes min känsla att det som jag skriver kan vara till hjälp och inspiration och det motiverar att fortsätta.

Idag forskas det mycket om våra hjärnor och förståelsen har ökat explosionsartat under senare år. Våra tankar är vårt verktyg till medvetet skapande och att vara medveten om vilka tankar som dominerar i våra sinnen hjälper oss att se hur det vi tänker speglas i det yttre genom olika händelser. Intuitionen har blivit rumsren och vi vet att synkronicitet existerar (ett exempel är att du får just rätt information då du behöver den, ett slags fångande av livets sammanträffanden). Eftersom jag tror på under och tänker på t.o.m. alldagliga händelser som under, så finns de i mitt liv. Finns de i ditt liv?

Helenas brev innehöll en ännu mera mystisk dimension för mig. Just när Mikael ringde för att berätta om brevet så befann jag mig exakt på ett ställe i Noux som jag hade målat under en retreat några år tidigare. Temat för målningen var Herren är min herde och onekligen, ifall man accepterar verklighetens metafysiska dimension, så kan detta enkla brev ses som en kommunikation med den osynliga världen. Den världen uppfattas som reell för dem som har personliga erfarenheter av den. Vi människor är då förmedlare, medvetet eller omedvetet av symboliska budskap till varandra.

Varför vill jag dela denna mycket personliga information här? De rationella skrattar bort denna mystiska dimension med olika välvalda argument och det känns inte alltid lätt att utsätta sig för skepticismen som är så inrotad i vår sekulära kultur. Att se världen med hjälp av symboliskt tänkande ger en mycket rikare erfarenhet och hela kedjan som mitt möte med dessa Ihme-festivalens ungdomar ledde till känns både rolig och givande på ett djupare plan. Jag har tittat på dokumentären om den lilla insekten två gånger. Filmen var välgjord och erbjöd en välkommen kontrast med sitt långsamma konstnärliga uttryck. Händelsen gav mig innehöll till två kolumner. Skriv gärna till mig och berätta om era under. Då skapar vi ännu flera kolumner om under. Må gott i höstens vila.

Harriet Fagerholm
Kårböle Gille r.f