Familjen 2CV i Kårböle – Bök i Kårböle
Känner du till siffer- och bokstavskombinationen 2CV? Den står för Citroenbilarna som utvecklades redan på 1930-talet. Men då de presenterades första gången i bilsalongen i Paris 1948 gav pressen mördande kritik. Bilarna ansågs vara fula och skrattretande. Men det vanliga bilande folket gillade vad de såg och bara på några månader beställdes så många bilar att man fick vänta på sin ”fula ankunge” i 3-5 år. Det första året 1949 tillverkades 876 st 2CV-bilar och år 1950 6200 st. Totalt tillverkades mellan åren 1949-1988 5 114 961 2CV-bilar, vilket hade räckt till åt varje finländare.
Ursprungligen ville man ha en bil för två bönder som kunde transportera en korg ägg på en nyplöjd åker i en hastighet på 60 km/h utan att äggen gick sönder. Bilen skulle vara billig och förbruka högst 3 l bensin/100 km. Beteckningen 2CV står för 2 två ånghästar ( Chevaux vapeur) som kan översättas till skattehästar, en grund för bilbeskattningen bl.a. i Frankrike.
Dessa speciella fyrhjulta gungstolar är i dessa dagar allt mera sällsynta. Men på 1970- och ännu på 1980-talet var de en vanlig syn åtminstone i min del av Kårböle och utanför vårt köksfönster.
Det var nämligen så att när grisarna flyttade ut från ladugården anstormades ladugården och småningom hela backen av olika modeller av Citroen-bilar. Ladugården omvandlades till bilverkstad och primus motor var ”Rättisitikkadoktorn” Kurt Wiberg. Kuti, som han också kallades, var väl känd vida omkring och kunderna hittade till hans verkstad. Dagligen såg vi 2CV-bilar köra till verkstaden. En vanlig syn var 2CV-fantasternas samtal ute på gården, pratande, rökande och skrattande.
Kuti körde kundens bil in i ladugården, fattade sina verktyg och vips var bilen åter i skick. Wiberg brukade säga ”Jag nu bara lagade bilen i skick”. Bilbesiktningen låg i nuvarande Kungseken och där kunde han få bilen kollad och besiktigad innan kunden kom för att avhämta sin ” konservburk”.
Då jag fick mitt första körkort 1972, som faktiskt var för lastbil, lyckades Kurt Wiberg få tag på en utställningsbil åt mig, en 2CV4 (425 cc och 24 hk) årsmodell 1970. Den första tiden med 80 km gummilappen fastklistrad på bakfönstret körde jag för säkerhets skull nära mittlinjen. Personbilen var ju så mycket smalare än bilskolans lastbil. Min röda fina 2CV4 med registernumret AVK-33 öppnade världen för mig och mina kompisar.
Vi åkte på bio till Helsingfors och under de varma sommarkvällarna till alla tänkbara simstränder i trakten.
Bilens tak kunde rullas bort, vinden fläktade i håret och kasettspelaren på handskhylla spelade Ajetaan me tandemilla”. Växelspaken med den runda knoppen lydde bra. Vänd knoppen till vänster, dra upp mot dig och ettans växel ligger i. Tvåan neråt, trean uppåt och fyran till höger neråt. Vilken lyx; fyra dörrar, uppvändbara sidofönster , ventilation genom gallret som kunde mekaniskt skruvas upp, framhjulsdriven, stora hjul och startade alltid bra. Liten bensinförbrukning och en underbar fjärdring och luftkyld motor. Kompisarna försökte göra sig lustiga med att fråga om jag kollat att det finns vatten i kylaren.
På mitt ansvar föll att byta oljan och däcken enligt årstiden. Det var hur enkelt som helst.
Ägarna till 2CV är som en stor familj och träffar ordnas runt omkring i världen. För nåt år sedan stötte vi på en grupp på Gotland. Praxis är även att man lyfter handen till hälsning om en 2CV kommer emot.
Den längsta utfärden med min 2CV4 gjordes år 1973 upp till Lappland och via Nordkapp till Oslo och genom Sverige hem tillbaka. Bilen fungerade utmärkt den ca 3500 km långa färden. En senare Lapplandsresa däremot tänkte sluta riktigt illa när en norsk jättelastbil höll på att backa sönder plåtburken. I sista stund noterade chauffören vår bil och den skadades inte mera än att vi kunde köra bilen hem.
Sommartid brukade Kurt Wiberg ta en kort paus från arbetet med sitikkorna och styra upp till hemtrakterna i Jakobstad. För att förhindra alla hjälpbehövandes onödiga intrång hängdes skylten upp vid vår port med texten: Verkstaden stängd, Wiberg på semester.
Astrid Nurmivaara