Från apostlahästar och velociped till hästkraftsdrivet i Kårböle – Bök i Kårböle
Apostlahästarna är en skämtsam benämning för att gå till fots. Jesu lärjungar och aposteln Paulus som vandrade omkring i det enorma romerska riket under kristendomens första århundrade har givit grunden för benämningen.
Förr vandrade man minsann också i Kårböle, även långa sträckor. Min mormorsmor Sofia Österberg (1849-1926) från Gammelby, Kårböle vandrade till skolan i Helsinge kyrkoby, en skolväg på ca 8 km.
Egentligen vet jag inget annat om den vandringen än att barnen tog vägen genom Tomtbacka, först längs nuvarande Kungseksvägen, som slutar vid Långforsens skidstuga och där vägen fortsätter in i skogen och längs åkern söder om Vanda å mot Helsinge kyrkoby. Kanske barnen unnades ”lyxen ” att bli skjutsade med häst och kärra till skolan, åtminstone ibland. Samma väg tog man då man skulle till kyrkan.
Att åka med häst och kärra eller häst och släde vintertid var väl ett stort nöje samtidigt.
På hemvägen från kyrkan kunde man köra ett ordentligt race med grannen.
Den egna byskolan i Kårböle från 1896 framåt underlättade skolvägen för barnen i byn.
Längs sandvägarna från Gammelby och Kungseken traskade barnen till skolan sparkande stenar, studerande grodor, plockande blåsippor och släpande benen efter sig. Vintertid kunde man skida.
Närmaste tågstation låg i Sockenbacka. Om man reste till Helsingfors och arbetade i stan så gick man från Kårböle till Sockenbacka för att där ta tåget till Helsingfors. Sådant var läget före år 1952 och den nya Tavastehusvägen. I mörkret ville ingen gå ensam och man suckade av lättnad när man kommit förbi Busbacka vid gränsen till Kånala och snödrivorna på tåden vid Malmgård.
Kårbölebussen som trafikerade mellan Kårböle och Helsingfors innebar ett stort framsteg.
Erhard Westerholm körde Kårbölebussen på 1930-talet. Den stora arbetsgivaren Strömberg i Sockenbacka ordnade med busstransport för sina arbetstagare. Strömbergsbussen körde genom Kårböle varje vardag morgon och kväll på 1950-talet.
Samma väg hade brukspatronerna von Julin, och Magnus Linder rest med till Sillböle järngruva och även järnmalmstransporterna med hästkrafter till Munksnäs hamn ägde rum längs vägen 100-150 år tidigare.
Benämningen velociped för cykeln använde man om ”höghjulingen” vars framhjul kunde var 150 cm högt och kraftöverföringen med pedalerna direkt i hjulekrarna. Om sådana har setts i Kårböle kan ingen bekräfta. I början av 1900-talet då cyklarna fick två hjul i samma storlek och kedjor som överförde kraften via pedalerna vann cykeln popularitet . Ungdomarna cyklade till Vanda å för att simma eller till grannbyarna Tavastby, Mårtensby eller ända till Sjöskog för att dansa. Utanför den mångsidiga Elanto-butiken i Kårböle och vid kioskerna stod cyklarna i rad. Min lilla ”velo ” trampade också jag med till den gamla Kårböleskolan. Första klasserna i den nya skola från 1957 i Gamlas gjorde skolvägen längre för mig, men då gick buss 27 från stadsgränsen längs Tavastehusvägen. Ibland fick jag ”skolskjuts” av min mamma med Porsche- traktorn, årsmodell 1959, där jag fick sitta på bänken på bakhjulet, på tre bräder omgivna av en järnram att hålla i.
Det berättas att man kom upp också med båt till Kårböle längs Rutiån,den tidigare fåran till Vanda å.
Ryssarna var ju flera gånger på rövarstråt i Kårböle. Åtminstone en piga tillfångatogs i Kårböle enligt hörsägen och fördes till Ryssland med båt längs Rutiån.
Bilens intåg ändrade på möjligheterna att förflytta sig från ett ställe till ett annat. Min mammas Anna- moster skickade en Ford åt min mamma år 1929 från Amerika. Det var enormt på den tiden att vara kvinna och ha en egen bil, bland de första i byn. Mammas bilskola hette Metro-Auto och hon beviljades lastbilskort. Hon anlitades ibland för att skjutsa Kårböleskolans elever till gudstjänsten i Helsinge kyrka. I början och ännu på 1960-talet var bilarna så fåtaliga att man precis kunde känna igen vems bilen var. Den sociala kontrollen över främmande bilar fungerade utmärkt. Grannen i nedre byn kunde ringa min mamma och fråga vem som kommit med den främmande okända bilen till övre byn !
Astrid Nurmivaara