Julen – ett inre rum – Bök i Kårböle
Nu har vi firat Finlands hundraåriga självständighet och vi närmar oss vinterns stora högtid, julen. Jubileumsåret med Suomi100 visade på många kreativa lösningar. Tidskapseln i Kuopio, som samlat människors texter och saker ifrån vårt nuvarande och tidigare samhälle, skall öppnas om 100 år. Jag tycker det var en rolig idé, som ger något konkret till följande generationer. Kedjan av utveckling fortsätter.
Det som jag saknar är en vision för de kommande 100 åren. Vart är vi på väg? Vad skapar vi och varför? Vi har så mycket att vara stolta över. Jag håller med Elisabeth Rehn, som i en kolumn uttryckte en önskan om att lämna kriget bakom oss och fokusera på allt det goda vi skapat: välfärdssystemet, jämlikheten, utbildningen, kulturen. Vi skapar möjligheter för bestående fred istället för att lyfta fram kriget.
Många människor nämnde jämlikheten som den viktigaste faktorn i finsk kultur. Hur kan vi bättre lyfta fram den och vad kunde det betyda i praktiken? De finlandssvenska kvinnorna startade ett starkt initiativ i november, #dammenbrister gällande sexuella trakasserier, som alltför många kvinnor i vårt land utsätts för. Uppropet undertecknades av 6111 kvinnor på kortare tid än en vecka, facebook-gruppen fick 20.000 deltagare och 800 berättelser av sexuellt utnyttjande och våld delades i gruppen. Vår lilla finlandssvenska minoritet utgör ingalunda något undantag när det gäller dessa strukturella frågor om makt. Tvärtom kan det vara svårare att ta itu med problemen, eftersom gruppen är liten och det sociala nätverket gör att förövarna skyddas.
På finskt håll samlar man nu in namn i en medborgaradress #memyös och jag hoppas på många som undertecknar den. Sociala medier hjälper oss att bryta tystnaden och söka nya mera hälsosamma vägar när det gäller vår livskraft – den sexuella och kreativa kraften. Den skall vara i kärlekens tjänst, inte som en förstörande dominerande kraft. Jämlikhet betyder för mig medskapande.
Ingen skall kontrollera och styra en annan människa för egna syften. Frivilligt givande och mottagande är kärnan i en ny kultur. Vad är vi beredda att ge för fosterlandet de följande åren? Vad är jag villig att ge till gemenskapen omkring mig? Vad orkar jag ge? När behöver jag vila och tanka min egen kraft, så att jag igen kan vara aktiv och kärleksfull utåt?
Julen kan i bästa fall erbjuda denna tid till vila och varande. Att vila i sig själv en stund, tända ett ljus, låta det mörka omsluta dig, säga nej till plikter och krav. Hitta ett inre rum, som ger dig näring i dessa turbulenta tider. Stäng ut allt larm med gott samvete. Låt mig vara – bara vara. Inget att prestera. Hitta tacksamheten över allt som fungerar i ditt liv nu. Allt som är bra.
Livet bär.
Harriet Fagerholm
Kårböle Gille r.f.