Miljön kan vänta – Bök i Kårböle
Nordiska strålsäkerhetsmyndigheter rapporterade nyligen om ett radioaktivt moln som drog över Europa i början av oktober. Det kryptiska utsläppet av det radioaktiva ämnet rutenium-106 antas ha härstammat från en upparbetningsanläggning för kärnavfall nära Uralbergen i Ryssland eller Kazakstan. Det är rimligt att anta att det är den famösa ryska anläggningen Majak i närheten av Oziorsk som ligger bakom det radioaktiva molnet. Anläggningen i Majak har dumpat högaktivt avfall i omgivande sjöar och floder sedan 1950-talet.
Det internationella atomorganet IAEA har frågat sina medlemsländer om det gränsöverskridande utsläppet i oktober men i Ryssland och Kazakstan tiger myndigheterna som muren. Med Tjernobyl i färskt minne är det häpnadsväckande att öppenheten och rapporteringen om radioaktiva utsläpp inte har gjort några nämnvärda framsteg på 30 år. Den postsovjetiska bagatelliseringen av miljöproblem är fortsatt ett stort problem i Ryssland. Uppdagade säkerhetsavvikelser och miljöfarliga utsläpp sopas fortfarande under mattan eller så fördröjs uppstädningen av gamla miljösynder.
Yle Vega rapporterade förra veckan om ett projekt i Krasnyj Bor invid S:t Petersburg där en giftig cocktail av tungmetaller och persistenta organiska miljögifter nu städas upp med hjälp av utländska aktörer. Gifterna har dumpats i ett sjuttiotal bassänger i området och den tvivelaktiga deponeringen av två miljoner kubikmeter giftigt avfall har pågått i decennier. Lokala ideella organisationer har rapporterat om läckage från giftgroparna till omgivande vattendrag, vilket hotar att kontaminera regionens dricksvatten och Finska Viken. Döm om min bestörtning då avfallsanläggningens nye chef, Aleksej Truntev meddelar att städningsoperationen beräknas vara slutförd först 2025. Ingen brådska här inte.
Så länge som västvärldens penningkranar är öppna så gäller det att förhala miljöprojekten för att trygga ett säkert penningflöde. I Kaliningrad pågick sålunda uppgraderingen av det lokala avloppsreningsverket i 40 års tid. Varför förhasta sig då man kan ta det lilla lugna och vårda sin egen lilla perpetuum mobile. I Arktiska Rådet har man hoppfullt backat upp ett projekt som syftar till att omhänderta och sanera polyklorerade bifenyler (PCB) i Ryssland. Projektet har snart pågått i knappt 20 års tid och ingen avrundning är i sikte.
Ibland är det drag under galoscherna. Då händer det saker i en handvändning. 2017 har utlysts som ett miljöår i Ryssland. Som ett led i försöken att leva upp till sitt rykte som en miljövänlig nation, har de ryska myndigheterna klassat en lång rad miljöorganisationer som utländska agenter, vilket undergräver organisationernas oberoende och möjlighet att få utländsk finansiering för sin verksamhet. Enligt uppgifter från The Guardian har antalet ideella organisationer minskat med en tredjedel i Ryssland sedan 2012. Det gäller att prioritera rätt då man gör upp tidtabeller för miljövården.
Mikael Sjövall