Släktforskning i coronatider – Bök i Kårböle
Då vi nu har klarat av nästan ett års coronaisolering, gäller det att hitta på nya aktiviteter i stället för att fastna i soffan framför TV:n.
En intressant möjlighet är att gräva sig in i släktens historia. Det finns program som hjälper med att söka data och att rita upp ditt släktträd. Så kan du hitta kontakter till dina släktingar som kan ha ritat upp sina egna släktträd. Programmet hjälper med att knyta de olika träden ihop.
Jag började med att skriva in min farfars familj, om den har jag en släktutredning från Pojo, som går tillbaka till 1700-talet. Det hela blev intressant eftersom farfar Karl Oskar som trettonåring skickades från sitt hem i Pojo, till sin faster Ulrika Askolin som bodde i St Petersburg. Hennes man hade en pianofabrik. Karl Oskar skulle lära sig att bygga pianon. Jag hittade honom i den svenska Katarina- församlingen vars gamla kyrka ligger nära Nevski Prospekt. Församlingen räknar sin historia från 1632, då Gustav Adolf beslöt att grunda staden Nyen invid Nevans biflod Ochta. Fastän staden senare blev överbyggd av Peter den stores Petersburg, levde församlingen kvar och ur den bröt man senare ut en finskspråkig församling Sankta Maria år 1745. Karl Oskar blev konfirmerad i Katarina kyrkan 1890. Hans bror August kom också dit för att gå i urmakarlära.
Nyligen kontaktade mig en obekant person och undrade om jag kände till familjen Bryggare. Det var min farmor Maria Bryggares familj i St Petersburg. Jag hade en del data som jag skickade till henne. Snart återkom hon och berättade att hon hade ritat in släktträdet på datasystemet. Då frågade jag henne varför hon var intresserad av släkten. Det visade sig att denna Satu var min småkusin! Hennes morfar Henrik var min farmors bror från St Petersburg! Genom att kombinera våra släktträd hade vi fort en bred bild av släkterna Bryggare från Sääminki, Rehnström från Pojo och från min mammas sida Ljungkvist från Ekenäs.
Det nya för mig var att hitta släkten Bryggares urhem på Aholax gård i Sääminki, invid Nyslott. Aholax var adelssläktens Pistolekors hemgård. Där har släkten Bryggare arbetat sedan 1700-talet. Släkten Skott blev adlad då Göran Olofsson Skott lyckades rädda kung Gustaf II Adolf med sin skyttekunskap. Drottning Kristina adlade släkten år 1645. Släkten Pistolekors spred sig även i de baltiska länderna. Flera av släktens män var befälhavare på Olofsborg.
Henrik Pettersson Bryggare föddes på Aholax 1843 och gjorde sin värnplikt vid Viborgs skarpskyttebataljon 1865. Sen träffade han Anna Hildunen från Rautu. Snart blev det vigsel i Sakkola kyrka c100 km norrom St Petersburg. I kyrkoboken är inskrivet ”Companichefens skriftliga bifall”, det behövdes på den tiden. Sen bar det iväg för den unga familjen år 1871 till St Petersburg där det fanns en stor mängd finnar i olika yrkesgrupper. Till familjen föddes två barn, Henrik Henriksson år 1874 och Maria Lovisa 1881. Maria fick ett fint jobb hos en tysk furste, Prinz Albert von Sachsen- Altenburg, vid tsarens hov, som sömmerska.
Sen träffades Karl Oskar och Maria Lovisa. Hur det gick till vet vi inte. Speciellt är att farfar talade svenska och farmor finska, så den stora frågan är vad de talade tillsammans. Det berättas att de senare i familjen använde ryska som ett hemligt språk, då barnen inte skulle förstå vad som sades. Helt naturligt om farfar friade till farmor på ryska! Notisen i Maria församlings kyrkobok från Karl Oskars och Marias vigsel den 25.6.1906 är skriven på ryska, men till all lycka med namnen även med latinska bokstäver. Där ser man att farfar har fått namnet Karl Oskar Laurinpoika Rehnström. Hans far hette ju Lars men för prästen blev patronymikonet Laurinpoika.
Nu kan jag gräva i det stora släktträdet ända bak till 1700-talet. Ibland hittar jag överraskningar, som att min kringflackande morbror Ossian hade varit gift en gång i Finland, som jag inte visste om. Dessutom finns det ett rykte om att han skaffat två barn med en dam i Sverige, men dem känner jag inte till. Kanske en framtida DNA test kunde ge svar på det. Men samtidigt utsätter man nog sig för flera överraskningar. Den på kartan närmaste släktingen är min numera döda morbror Birger som bodde på andra sidan om Näverlursvägen.
Peter Rehnström
amatörgenealog