Tänk om Peter den store inte hade grundat St.Petersburg… – Bök i Kårböle
Just hemkommen från en resa till vår östra granne passar det att fundera lite kring historien och grannarna i detta avlägsna hörn av Europa. Hur har det påverkat oss, att Rysslands då blivande huvudstad och kulturella centrum utan like i världen, ligger så nära Finlands gräns? Sverige och Ryssland har krigat flera gånger och Ryssland har alltid viljat ha mera utrymme kring sin viktiga stad i Östersjön, Vad skulle ha hänt i vår historia, om inte Peter den store hade hatat Moskva och den intrigrerande societeten så mycket som tog livet av Peters familj inför hans ögon när han var 10 år gammal, att han grundade en egen ny stad? Hur skulle Finland ha hittat vägen till självständighet, till sina djupa rötter och sitt språk, utan den nya situation som uppstod när Finland blev en del av Ryssland 1809?
Mycket möjliggörs i förändringar, som ofta uppstår slumpartat och oväntat. Inom loppet av 110 år hade Finland blivit självständigt och börjat samhällsbygget, som vi idag kan vara stolta över. Någonting har nu ändrats i vår relation till Ryssland i och med införlivningen av Krim-halvön. Det kändes lite kyligt under besöket i staden, både fysiskt p.g.a. av det dåliga vädret och mentalt. Ryssarna, de vanliga medborgarna var mycket vänliga åt oss, vissa visade glädje över att vi var från grannlandet och det kändes extra viktigt att få mötas och visa uppskattning till varandra. Färjförbindelsen mellan Helsingfors och St.Petersburg visade sig erbjuda ett enkelt och förmånligt sätt att resa, utan visumbesvär.
Vi behöver göra allt vi kan för att överbrygga klyftorna mellan språkgrupper och kulturer och möjliggöra nya möten mellan människor. Alla behövs i samhällsbygget. De mest fruktbara idéerna uppstår i slumpartade möten, mellan människor som vågar tänka olika och utanför det vanliga och bekanta. Stadsdelsföreningarna kan möjliggöra sådana möten för skapandet av kreativa lösningar i vår stad. Vi har ju nu ingen tsar som planerar åt oss, utan vi får alldeles själva vara aktiva och påverkande medborgare.
Inför riksdagsvalet stannar hoppeligen många upp och tar sig en funderare över vem som förtjänar deras röst. Det är lämpligt att fundera över vilka värderingar som vi vill ska styra i beslutsfattandet och om allas röster blir hörda i demokratin. Vi har byggt vårt samhälle med demokrati, i motsats till grannarna i öst. Detta utgör en fundamental skillnad och tänkesättet skiljer sig mycket mera än vad vi tror. Därför skulle det behövas mera dialog och lyssnande till hur den andra parten tänker om samhället, om värderingar och framtiden. Frågan är, har vi tid och intresse att verkligen lyssna på varandra eller försöker vi bara truga på våra idéer till andra utan att skapa ett utrymme för reflektion och tänkande tillsammans?
Ibland verkar det som om vi inte heller lyssnar särskilt bra på varandra inom beslutsfattandet i Finland, utan vi gör snabba bedömningar över andra enligt vårt eget sätt att se på saken. Samarbets- och lyssnarförmåga är något som vi borde satsa mera på, ifall vi vill få Finland att blomstra. Tillsammans är vi mera.
Harriet Fagerholm
Kårböte Gille r.f