Undret i grannbyn – Bök i Kårböle
Jag är fascinerad över under. Jag tror nämligen på under. Jag bjuder in under i mitt liv och jag älskar positiva överraskningar. Denna inställning har gett mig mycket glädje redan och jag litar på att det kommer att ge mig ännu mera i framtiden. Speciellt överraskningar genom oväntade möten med människor. Ikväll begav jag mig ut på den sedvanliga hundpromenaden, och en fråga dök upp i mitt huvud angående innehållet i denna kolumn. Jag hade ingen färdig idé för denna text. Det var en vacker solig kväll och jag mötte många medmänniskor med hundar och barnvagnar, t.o.m katter som var ute med sina ägare i koppel. Det var ju nog inte tillräckligt att skriva om i en hel kolumn.
Tills jag mötte undren själva på skogsvägen mot Gruvsta, två soliga glada ungdomar som spred information om IHME festivalen för modern konst. De frågade mig om jag vet om att det finns där på området en mycket okänd liten insektart, som inte påträffas någon annanstans? Det var något nytt för mig (jag är inte en människa som följer noggrant nyheterna) och nu vet jag inte om denna lilla skalbagge har något namn på svenska, men Halavasepikkä (Hylochares cruentatus) heter den på finska. Den lär ha levat sedan istiden där i säven i Rutidiket (Mätäoja).
Skalbaggen är inte speciellt social, den lever hela sitt liv inne i vassen. Denna årstid lär vara enda som det är möjligt att få se den. Fastän den är så gott som omöjlig att få syn på i verkligheten, så finns det en möjlighet att få bekanta sig med den och det i filmen The Beetle gjord av den svenska konstnären Henrik Håkansson. Han behandlar olika ämnen som berör biodiversiteten i sina filmer och det ju är en av mänsklighetens brännande frågor för tillfället.
Dessa två unga konstnärer var entusiastiska över både festivalen och skalbaggen och kombinationen som ju inte kanske är den mest vanliga började inspirera mig också. Filmen lär finnas att se på Arenan ännu. Konst och natur är livsbefrämjande för oss alla och att kombinera dem på detta sätt är roligt.
IHME-festivalen ordnas 1-10.6.2018 i vår grannby Myrbacka. Lustigt, namnet kommer av en annan insekt, myrorna. Månne det har funnits mycket myror på området? På den nya lokaltidningen Myyr York Times står det att Myrbacka är en sinnesstämning (Myyrmäki on mielentila). Intressant att tänka vad det kunde betyda? Hurdan sinnesstämning är det i Kårböle eller i Gamlas? Har Håkansåker en egen sinnesstämning? Halvsömnig förort eller livlig, ungdomlig bygemenskap?
Vi diskuterade med min granne häromdagen om granngemenskapen och vi konstaterade att den inte är speciellt aktiv. Vad behövs för en aktiv modern gemenskap? Gamla format kanske inte mera lockar nya invånare. Kårböle Gille har försökt fundera på framtidsvisioner och hur vi kunde förnya vår verksamhet för att göra den inbjudande. Vi har nog inte lyckats komma upp med något revolutionerande. Vi fortsätter med vår årliga familjefest. Därför är det bra att titta på vad grannarna gör och plocka upp idéer. Gillet har ju faktiskt en maskot, Rutijån, som bor vid Rutiån lite som Myrbackaborna nu har sin unika skalbagge. Vi skall beskydda det lilla krypet tillsammans. Skalbaggen har ju uppnått en verkligt ansenlig ålder och skall få leva på sitt lilla område ännu i tusentals år (för det kanske det behövs ett under?).
Harriet Fagerholm
Kårböle Gille r.f