Vad hände i Helsingfors 1918? – Bök i Kårböle
Vi har nyligen firat Finlands 100 år som självständig stat. Då vi följer med historieskrivningen lär vi oss att det hände många saker, inte bara den 6.12.2017. Först i början av januari 1918 började de andra länderna erkänna Finlands självständighetsförklaring, börjande med Ryssland, därefter Sverige, Frankrike, Tyskland, Grekland, Norge och Danmark.
Den 27 januari inleddes det katastrofala inbördeskriget. I vår familj känner jag bara till en berättelse från den perioden. Min mamma Violas berättade vad hon upplevde då. Berättelsen har anknytning till Kårböle eftersom mamma bodde här från 1983 till sin död 2002.
Våren 1918 var mamma Viola 5 år gammal och bodde tillsammans med sin pappa Karl Mikael, sin styvmor Alma och sina fem syskon på Sanduddsgatan. Karl Mikael hade ”rymt ut i skogen”, kanske till sin bror i Ekenäs. De rödas soldater kom till hemmet för att söka efter honom. Mamma berättade att soldaterna stack sina bajonetter i sängarna för att försäkra sig att han inte gömde sig där. Därefter gick de ut, men i köket tog en av soldaterna med sig en tvål, som han uppenbarligen behövde. Det här lade den 5-åriga flickan på sitt minne.
En dag senare, uppenbarligen i april, var barnen ute på gården och lekte. Då var det några män uppe på taket som ropade ”Barn gå in och göm er, snart skjuter vi!”. Ute på fältet (Alkärr) närmade sig andra soldater som öppnade eld. Barnen sprang in och gömde sig i vedlådan.
Då jag senare läst historia, t.ex. Tuomas Hoppus bok ”Vallatkaa Helsinki” (Erövra Helsingfors), som detaljrikt beskriver händelserna då de tyska trupperna trängde in i Helsingfors, har jag kunnat precisera vad som hände då.
Efter olika politiska händelser landsteg den tyska östersjödivisionen på 9 000 man, under general Rüdiger von der Goltz ledning i Hangö den 3 april. Deras avsikt var att inta Helsingfors, officiellt för att hjälpa de vita trupperna, men i bakgrunden fanns uppenbarligen också en tysk erövringspolitik.
Den 10 april hade de tyskarna nått till Alberga där en första underhandlingskontakt med de röda truppernas representanter skedde. Von der Goltz hoppades på kapitulation, men de röda gick inte med på det, alltså var fortsättningen krigisk. Skottlossningen inleddes i Alberga. Striderna flyttades snart till Hoplax och på kvällen inkvarterade sig general von der Goltz hos trädgårdsmästare Ward i Haga. Ett tyskt kompani övernattade i en villa i Kånala.
En dramatisk händelse utspelade sig den 11.4. i Hoplax där tyskarna arkebuserade en grupp röda soldater vid Korpas gård. Händelseförloppet är oklart, men som ett minne av denna dystra händelse, finns vid Norra Haga station ”De rödas grav” där de döda är begravna.
De tyska trupperna fortsatte intagandet av staden den 12.4.och framryckte längs Västra Chaussén (Mannerheimvägen). En del av trupperna närmade sig Fredriksgatans kasern som låg nära Sanduddsgatan. Det måste ha varit de trupperna som mamma Viola såg!
Efter striderna kom barnen på gården och sade till Viola att hennes pappa låg död i Kolerabaracken, där de stupade var placerade. Hon hade då, antagligen tillsamman med sina syskon, gått till baracken och sökt bland de döda, men fann till all lycka inte sin far, som hade flytt från Helsingfors till okänd ort.
Den 13.4. kapitulerad de sista röda trupperna. Tyskarna höll sin segerparad ledd av general von der Goltz den 15.4. Mannerheims motsvarande segerparad hölls den 16.5.
Vi vet att inbördeskriget förde mycket ont och lidande med sig. Genom att lära oss vad som hände då skall vi kunna undvika att motsvarande olyckliga händelser skall drabba vårt land i framtiden.
Peter Rehnström
Kårböle Gille r.f.